Our house, our new (!) house!

Lite bilder på utbyggnad, lillsnygg skruttan och busiga rio-bus! Härlig helg är vad vi har, Rio frisk, skönt väder ute och sol!

Att vara hemma själv med två..

... går ganska bra. Synd bara att Rio bara fick sova 50 min lunch, var inte så positivt. Blev lite småbråk och stora tårar när han fick lov att gå upp pga BVC besök för syrran.... Men sen blev han glad iaf. Tur att de har massa nya spännande leksaker på BVC. Fröken har i alla fall gått upp, väger nu 4250g. ( Rio vägde vid samma tid ca 4400). Hon är 55 cm lång!

Rio blir även piggare och piggare, ingen feber idag, men hostar mycket. Börjar i alla fall leka, fråga efter dagis osv.

mina underbara barn!

Amningshjärna - ja, det finns!

Hmm.. förvirrad, glömst och lite knasig?! Jojjomänsan.... Glömde bort BVC tiden, ställde bakpulvret i kylen och sprang senast idag från mjölken (den enda jag handlade) på ICA... Det värsta var nog här om dagen då jag glömde att sätta på Rio nattblöja. Han tassade in i vår sång efter midnatt...och kissade ner hela sänger, igenom tre madrasser. "Erica, Rio har ju ingen blöja på sig, det är helt blött här" . Oj.

Igår tvättade vi hela sängen, övervägde att köpa ny madrass, kemtvätt osv. Blev dock ett försök med skumtvätt plus att morfar kommmed reserv bäddmadrass från Malung. Amningshjärnan är på topp, så det kan vara en förklaring till varför jag är som jag är ibland ;) I alla fall just nu.

Har förresten fått klippa Rio

Dorotea har nu fått sitt alldeles egna personnummer!

Och , ja det är kanske lite konstigt att skriva om det, men det är för en mamma stort! Hur som haver imorse när jag drog up rullgardinen stod det en snickare (!) där. Husbygget har börjat, inga mer sovmornar efter 07.....
Men åååå så skönt det kommer bli, längtar såååå tills det blir klart!
Måste skryta lite också: god natt 22.00, amning 03.00-03.30, godmorgon 06.30!

Pajbak, ny mössa, bygge och syskonkärlek!

Ensam hemma med två...

Spännande, utmanande, men det gick fint! Bara lite körigt att laga mat och ha Rio som en virvelvind runt benen och Dorotea lite småhungrig. Läxa: Förbered middagsmaten medan rio är på dagis!

Måste dock erkänna att lite trött blev jag allt...men med lite stabilare bäcken

blir nog detta finfint!

One big step!

Igår trillade Doroteas navel av! Ett stort steg och ganska skönt steg. Inga konstigheter, ser fint ut! Kan ju bli lite halväckligt ibland! Sov ganska bra inatt, i stort sett hela natten förutom mellan 02-04. Då hade vi ett amnings och slumringsmaraton.

Idag har vi lämnat rio-bus på dagis. ska prmenera i ishalkan och hämta honom kl14. vi har det så underbart!

Åh, vi vill även passa på att tacka stina, david och tina, fam stenberg, nelly o joline för fina presenter som kom i dagarna!

badtroll!

underbara syskon

sista magbilden på förlossningen, ca 2tim innan ankomst!



Exakt en vecka efter förlossning!

en vecka och en dag

Tiden går fort juh.. Dorotea har redan varit här i en vecka, hon växer och frodas, visa humör och är allmänt go´. Måste dock säga att hon är ganska enkel- äter, sover och bajsar typ. men hon är väldigt mycket vaken också, igår kändes det som hon var uppe hela dagen, svårt att komma till ro på kvällen. SOmnade bara snabbt för att vakna direkt man rörde/försökte flytta på henne. SOmnade dock vid 22.30, annade mellan 02.00-03.00 samt 05.45-07.00 . SÅd et måste man väl vara nöjd med!

Rio fortsätter att vara en helt fantastisk storebror, supersnäll och omtänksam. Tror han är ganska stolt faktiskt. Det ensa jag börjar känna är det som Rio hela tiden får höra, "Rio, försiktigt, Rio akta, Rio ta det lugnt och så klart Rio, mamma kan inte nu Dorotea äter". Man känner sig lite otillräcklig för RIo, men jag gör mit bästa och hoppas att han inte känner sig åsidosatt. Det verkar inte så på honom i alla fall. Och jag ska göra mitt sllra bästa för att ge båda mina barn ALL kärlek och uppmärksamhet i hela Världen!

När Dorotea kom till jorden!

Ja, så här gick det till:

Fredag 7/1, kände ingenting på hela dagen, började liksom ge upp hoppet på att någonsin föda barn. Blev ju på något vis nyårsnatten som blev gränsen att passera så att det var 7/1 (beräknat BF) kändes egentligen som att gå över tiden i sju dagar.... Hur som helst, mådde bra, förkylningen började släppa och magen var i fin form. Var ute på långpromenad på dagen, grillade kort i käringberget på kvällen men allt var lugnt. Hade dock en liten känsla av att " det kommer nog att dra igång när vi kommer hem från backen"....

Vid 22 tiden när det bara var tråk på TV och efter att jag varit på toaletten så kände jag att sammandragningarna ändrade karaktär, det drog lite mer i ryggen och blev lite mer stelt på ngt vis. Sa till Magnus: Nu börjar de kännas annorlunda, varpå han sa, nej inte inatt, jag har 38.3 i feber.. Ja, ja det blir nog inget, men kul att det känna någonting.

Jag gick runt lite här hemma och när jag rörde på mig kom sammandragningarna lite tätare och kändes lite, men inget märkvärdigt, gick och la mig "ifall" det skulle dra igång. Men liggandes var det tvärlugnt och nyfiken som jag är så gick jag runt i sovrummet för att se om det hände något. Och det gjorde det med jämna mellanrum. Magnus gick till sängs, vi låg och pratade lite, jag gick på toa och då kom första riktiga värken. Var vid 23. "Nu är det i alla fall en värk! Gissa om jag blev adrenalinig. Kunde inte ligga ner utan gick och satt mig vid datorn, knalalde runt och försökte få mer värkar. Kom väldigt oregelbundet 3-6-10 min mellanrum Hade ca 6-7 värkar mellan 23-00. ELler värk, och värk, lite starkare mensvärk som satt i ryggen. Magnus var nog ganske redo att åka in till falun direkt, men eftersom det kändes så lugnt så ville jag vänta, vet att det var på riktigt. Efter någon mer stark värk tog dock magnus på eget intiativ och ringde till förlossningen och prata. Vi fick komma när vi ville så det var lugnt. I alla fall, strax efter 00, fick två riktigt starka värkar. En jag skulle vilja ha lustgas på, så då bestämde vi oss för att åka in. Åkte vid 00.15. Var lugnt i bilen , hade några små svaga värkar. Sa till magnus att "detta kommer att bli en gå i korridoren förlossning". Fick lite starkare värkar om jag "trissade" de och rörde mig i bilen. Satt jag still så var det lugnt.

Kom in till falun vid 01.10. Direkt när jag gick ur bilen och stod upp kom värkarna tätare. Guidade in två andra kvinnor och väntade på Magnus. Hade ganska täta värkar in, gjorde inte så ont dock. KOm in på förlossningsrum 5, pratade lite med en kanonbra BM. Magnus gick iväg för att parkera bilen och vi tog blodtryck och pratade lite. Vi gjorde även en undersökning för att se om det överhuvudtaget var någon idé att vara där. Hehehe.. " Ja, Erica du är öppen mellan 8-9 cm med en buktande fosterhinna, hoppas mannen inte tar för lång tid på sig att parkera bilen..." OJ!!

Spännande nyhet att berätta när MAgnus kom tillbaka. Wow, det trodde jag verkligen inte. Av med ala kläder och på med sjukhusutstyrseln. La mig i sängen för CTG kurva. Inga värkar, eller jag små små svaga, gick mag upp till 40 ( annars har man över 100 ) Låg så ca en timme, gick på toa någon gång och då steg värkarna. Tillslut bestämde vi att jag skulle stå upp lite mera för BM ville se lite starkare värkar, och Japp då kom det! Yeeehaaa! Nu kom riktiga starka värkar och fick nästan kryskänsla direkt. Magnus hjälpte mig genom varje värk med mig hängandes runt hans hals, mysigt! Hahaha.. Han var tapper, febrig som han var. Höll på så här i ca 40 min innan vi gjorde en ny undersökning. Då var jag typ helt öpen, bara lite av kanten kvar. Tror att BM hjälpte att ta vattnet, för sen forsade det klart och fint fostervatten (02.43). Blött överallt. Värkarna avtog dock när jag låg ned så jag ställde mig upp igen och det drog igång, nu åkte barnet ned i bäckenet direkt och krystningarna kom igång pronto (02.45). Stod upp i ca två värkar sen höll inte benen längre, nekade smärtlindring och hoppade istället upp i sängen och prova alla möjliga ställningar, på knä, på rygg, på sidan. Inget kändes riktigt bra, men en av värkarna tog mig så hårt i ryggen (huvudet var på väg) så det blev rygg, men sen något knepigt sidoläge. Höll i benen och magnus för allt vad jag var värd, gjorde inte så ont. Det var lugnt.BM hjälpte att hålla bort lite av livmoderkanten och det var bara skönt att krysta liksom, konstigt...

I alla fall efter några krystningar så kände man att huvudet var på väg, det blir liksom en annan krystkänsla.. Fortfarande gjorde det inte så ont, brände inte alls som sist. Det jobbiga i det hela var dock att värkarna kom med allt längre intervall och själva "toppen" på värken aldrig kom. Var väl för att jag låg ned. Krystade allt jag kunde, kändes som en evighet, de sista 3-4 krystningarna var förjävliga, då gjorde det riktigt ont och tårarna rann. Tappade fokus och skrek nog mest istället för att fokusera kraften, BM: " Erica, Erica, ner med hakan i brösten och samla kraften nedåt och håll i benen istället för din man." MB försökte även peppa mig med att " erica, känn här, vill du känna barnets huvud, det är nästan helt ute nu och vid nästa värk kommer barnet" "NEJ, svarade jag snabbt."

Så här i efterhan skulle jag nog vilja känt det, men peppningen och frågan kom i ett kritiskt läge då jag nog trodde att detta aldrig skulle gå. Ja, vet inte hur det gick till men tillslut så kom några bra krystvärkar och jag kunde få ut huvudet, de slet och drog lite sen kom det här underbara lilla barnet - en flicka - ut! Bondpä Anna Dorotea Sterner var född. 03.06 den 8/1-2011.

Hon var och är så fin. Allt gick ju superbra, inga åtgärder behövdes göra "där nere" och jag var inte så svullen heller. Moderkakan kom hel och fin efter 6 min och jag blödde minimalt! Dorotea var rosa och fin, inget blod bara fosterfett. Och vad mysigt att få henne på bröstet. Hal och helt varm! Hon var nog lite tagen, skrek bara lite, sen låg hon mest och gurgla slem och hostade lite. Är så stolt över mig själv att jag fött denna flicka helt utan bedövning, bara kärlek från min man och blandsaft som stöd! Det känns lite coolt faktiskt! MAgnus hade en sådan skön kommentar så här efteråt:" Det kändes bra att hjälpa dig genom värkarna. Man gjorde liksom något mer än att bara servera saft".

De hade fullt upp på förlossningen denna natt, tror att 5 barn hade fötts. Tog därför nästan 3 tim innan fikat kom in. Under tiden sov magnus i sängen, tuff förlossning för en sjuk och förkyld man;)

Vid 07.00 vägdes och mättes underbarnet 3620 g och 52 lång. 34 i huvudomfång. Dorotea bajsade ut det mesta av mekoniumet, vi klädde på henne och var redo för flytt! Kom ner på BB vid 08.00. Tog en lång och skön dusch. Magnus åkte hem och sov i några timmar innan han kom tillbaka. Jag hade sportsöndag i sängen och bara myste med lilltjejen! Vi är så lyckliga och har världens vackraste barn!

Kommentar från Magnus senare: D"u bara åker in till förlossningen och plupp föder barn och säger att det gjorde knappt ont. Ett hån till alla andra kvinnor"

Doroteas första BVC besök

Har gått upp i vikt, väger nu mer än när hon föddes, 3670. Är 53,5 cm lång och ser ut att må finfint! Tror dock att min mjölk riktigt rinner till nu så att vi måste börja rapa henne. Idag verkar hon haft lite ont imagen. Resultatet blev dock att hon både kissade och bajsade ner mig. Så tömd blev hon i alla fall:)
Idag är hon för övrigt en riktig trött-mössa.

Har även premiärat med barnvagnen och premiärbadat idag! Stolta föräldrar!

Vikt direkt efter förlossning 66.9kg. Vikt idag vid BVC besök 64.9kg! Vägde vid sista MVC besöket 72 kg.

Dorotea 4 dagar!

Idag har vi för övrigt haft besök av mormor! Allt går bara fint, Dorotea äter, sover och bajsar. Hon äter mycket och hör av sig om hon INTE får mat snabbt nog....;)

Vår prinsessa Dorotea och älsklings Rio!

Ja tänk.. hon var ganska punktlig ändå... 3.06 den 8/1 kom Doretea till världen.! Det trodde jag int epå fredag kväll när jag satt här med mesvärkar.....Men sen så drog det igång aningens mer och hon kom. Helt underbart, fort gick det! Får skriva en lite längre förlossningsberättelse senare! Igår kom vi hem, så skönt! Rio är en jättestolt storebror som är superduktig på att hjälpa till och att visa. Det forsta Dorotea fick när vi kom hem var hans Roribil! Sen visade han henna en dumper och en väghyvel i en av sina böcker! Åh, vad jag älskar min familj!

Hon har sovit hyffsat inatt, i ala fall mellan 23.30 och 04.15. Sen är allt en liten dimma. Imorse skjutsade vi brorsan på dagis och en stolt mor åkte sedan till jobbet och mottog gratulationer och beröm! Så stolt! Kunde inte hålla mig, vill ju visa henne för ALLA!

Allt har som sagt gått bra och det var tur att vi åkte in även om vi inte riktigt visste om det verkligen var på G. 2 timmar efter att vi kom till BB var Bondpä Anna ?????? Sterner född. 3620 g och 52 cm lång. Lite bilder från natten/Magnus

Kanske blir en ganska så punktlig ändå...

Började med lite småvärkar vid 22... nu lite starkare var 6-10 min! Kanske kan detta vara "it"!

Barn nummer två verkar inte hålla tidschemat.

Idag är det BF enligt UL. Nada, inget, zero, niet, noll och så vidare.. Blir ingen punktlig "Liten" det här inte... Hmmmm.. då brås han/hon inte på mig.

Ja, ja, det återstår väl att se när spektaklet drar igång. Nu längtar jag, nu vill jag se vem som bott i min mage sen i april! Och så längtar jag efter Rio, kommer hem imorgon! Åh vad jag längtar!

MVC, sista eller näst sista träffen?

Fick i alla fall en tid den 17/1 om det inte hänt något innan dess. Hur som haver, the result: SF-mått 36, hjärtljud 154 och ligger djupt fixerad. "Liten" verkar som sagt må bra. Mitt blodtryck var också bra, det enda som inte är bra med mig är denna envisa jäkla förkylning, är öm i verenda muskel snart, träningsvärksont. Kommer troligtvis inte att ge med sig förrän "Liten" kikat fram.

Rio verkar i alla fall komma tillbaka i sitt gamla jag, fullt ös! Han har dock åkt på en liten avstickare till Mommo och Mossa. Får se hur länge han blir där, hoppas få hämta honom redan imorgon så att han får träffa "Liten".

Can't wait!

(v. 39+3)

...

usch och fy. Kan inte denna envis förkylning eller vad det nu är släppa.. Blir ju helt förstörd, trött, ont i muskler och leder, irriterad och arg. Jag vill vara pigg, fräsch, alert och föda barn. Kom igen nu, jag vill få tillbaka min kropp och få vara mig själv igen... phu..

När ska det ske?

Antagligen den 7/1. Det tror jag, eller imorgon. Fast det charmiga i hela situationen är att det är det ingen som vet. Verkar hur som helst pluppa ut bebisar lite överallt nu. Tycker den ena vännen efter den andra på tex faceboook berättar om sina nytillskott. Ja, ja, snart kommer vi också att göra det!

Idag har Rio premiärat på sina ländsskidor. Blev ingen dundersuccé, men jag tror att han tyckte att det var lite kul i alla fall. Sen blev det bobraceråkning i stora vattentornsbacken och träff med brudarna runt kvarteret! Egentligen skulle mommo och ossa kommit på besök, men eftersom de umgåtts med personer som idag ligger magsjuka så bad vi de stanna hemma. Nu vill vi vara och förbli friska!

v 40 (39+1)

Det här med ensamhet

Står här i köket och lagar mat. Helt ensam. Åh, så skönt, åh så tyst. Njuter faktiskt. Slog mig att detta kanske (!) är sista gången jag står ensam på ett tag... vem vet. Som tur är så är detta inte en dålig ensamhet, utan en bra ensamhet och en ensamhet som jag snart vet att kommer övergå i något helt annat - pojkarna är nog snart på väg hem för middag. "Liten" då? Ingen aning, men jag tror att slemproppen börjat gått, så inom två veckor borde "Liten" vara här i alla fall! Spännande! Det blir en -11! Tjoho!