Tänk att man kan längta efter någon som man aldrig träffat så mycket? Det är konstig. Alltså på ett sätt har jag ju träffat personen, den finns ju inom mig, men att inte ha träffat den på "riktigt". Livet är bra spännande och finurligt. Jag känner hur den lille sparkar och snurrar runt, att h*n sover, är vaken och hickar. Det är ju ett liv där inne....och som vi längtar! Det är inte många veckor kvar, men det känns som en evighet. Fast tiden går snabbt och rätt som det är så kommer vi ju att sitta där - tre stycken!!En liten familj! Galet, men helt underbart!
Idag har vi sista föräldrargruppen innan alla ska få möta sina små liv. Som sagt det är nära nu...och vem vet, det kanske är närmre än man tror!
Magnus - jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar